Insikt
I morse åkte Daniel till kittelfjäll för att jobba. Han kommer hem igen på fredagkväll. När jag öppnade dörren till förrådsutrymmet vi har här inne i lägenheten och såg hur tomt det var (alla hans arbetskläder som fyller fårrådet till 60% var borta) så var det som ett slag i magen. Det var i den stunden jag insåg, att den verkligehten vill jag aldrig uppleva igen. Att vi separerar.
Vi har separerat en gång tidigare, innan vi hade barnen, och jag tror att vi behövde det då. Hade vi inte gjort det då så hade vi nog inte varit tillsammans idag. Trots att den perioden i mitt liv bara känns som ett stort svart hål som jag inte gärna tänker tillbaka på, så känner jag samtidigt att det stärkte oss.
Det är klart att vi tjaffsar en hel del och är oense om mycket, vi lever inte i någon drömvärld. Men jag tror att det här var något väldigt bra för mig. Att komma till insikt med vad om är viktigt och vad som är mindre viktigt att lägga energi på. Hade jag fått välja hade Daniel gärna fått komma hem nu ikväll, så att jag kunde tala om för honom hur mycket jag älskar honom, öga mot öga. Men det får bli över telefon ikväll,då barnen sover, istället.
