attvaramamma

Har jobbat 13 dagar i rad. Stundvis fått påminna mig själv om att andas. Jag saknar mina pojkar obeskrivligt mycket just nu men försöker övertyga mig själv om att det är för dem jag gör detta. Så att vi tillsammans ska kunna hitta på roliga saker efter att alla tråkiga räkningar är betalda. 

 

När jag kollade mailen idag fanns där ett meddelande från bostaden om hyreshöjning. Det var det. Känslan av att slita för att bara överleva. Ibland är det svårt att vara positiv...

 

Men så snubblade jag in på fotomappen och kunde inte låta bli att mitt i allt, bara stanna av, och känna en sån enorm tacksamhet. För att jag har dessa två. Om än fysiskt bara på deltid, men konstant i mitt hjärta. Och jag, får vara deras mamma!