attvaramamma

 

I morgon får Rasmus sommarlov! Vilket också innebär att jag kommer vara "ensamstående" med 2 barn under dagarna då D jobbar och inte har semester förrän den 5:e juli. Jippiyey. Tips på aktiviteter mottages tacksamt då jag har en 2åring som det är full fart på så fort han vaknar! (Helst kostnadsfria eller billigast möjligt) Vi borde köpa en studsmatta så man kan stänga in honom där så får han hoppa loss ordentligt och trötta ut den lilla kroppen.

 

Igårkväll trotsade jag moder naturs velighet gällande vad för väder som skulle gälla. Spöregn, sol, hagel, regn, blåst, and so on... Strax efter åtta tiden igårkväll snörde jg på mig träningsskorna och stack ut. Blev runt milen. Intervaller de första 5km och sedan en ordentlig pw som avslutades med sprint i backe. Jag hade uppehåll hela vägen (tack!) Jag behövde det, för att rensa skallen. 

För lite sömn, en trasig rygg, missnöjda barn varvas med totalt speedade barn, datorproblem, en tom kyl och ett allmäntillstånd som bara kan beskrivas på ett sätt: LESS

 

Idag är en sån dag. En sån dag som många andra bloggare väljer att utelämna för att allt är ju rosaskimrande glitter och enhörningar. Deras barn är alltid snälla och spränger inga blöjor med diarré eller skriker så att man tror att stämbanden ska lossna. Nej, för sånt gör inte deras perfekta "bloggbarn". Men så gör mina barn ibland, för att de är verkliga barn. Sådant hör till och det gäller bara att tackla det. Vissa dagar går det bättre än andra. Idag är det bara en sån dag, helt enkelt. 

I lördagskväll var jag och min trogne vapendragare Julia ute och åt på allstars. Fajita pita åt vi och det var som att dö och komma till himlen. Så otroligt gott! Sedan bjöd vi in oss på en inflyttningsfest på ålidhem, men tiden sprang iväg så vi hann iprincip bara tillbaka till ålidhem, svepa en cider vs en öl hemma hos Julia, och sedan slänga oss på bussen igen för att ta oss tillbaka till staden. Så någon inflyttningsfest hann vi inte med men det var lika kul ändå.

 

Kan kort sammanfatta det med att det var den klart bästa utekvällen jag haft, någonsin. Vi hann med confessions, tårar, skratt, drinkar, träffa nytt folk och även lite dans (lite för att vara oss!) men sjukt roligt var det! 

 

Ikväll ska jag och min bästa Julia gå ut och äta middag för att fira hennes examen. Nu är hon färdigutbildad lärare! Så grymt duktigt att hoppa på 5års utbildning direkt efter gymnasiet och slutföra det. Jag är imponerad. 

Det kommer bli en toppenkväll! Inte ofta man tar sig ut såhär så ikväll ska jag njuta! 

Rasmus vaknade omkring 05.30 i morse, som vanligt och ropade på sin pappa. Det är som att han är rädd att "missa" D, innan han åker till jobbet och vaknar bara för det. Efter välling och diverse sagor fick jag honom till slut att stanna i sängen och somna om vid 08.00 tiden och sedan sov han till ca 9.45 då han vaknar och gråter och ropar "näsan!" Jag vaknar av ropen och gråten och flyger uppför trappen, tänker att han haft en dålig dröm och är redo att hålla om och trösta den lilla kroppen.

 

När kommer in i rummet och fram till sängen så ser jag något som inte alls hör hemma där. Något mörkt i halva pojkens ansikte, på sänggaveln, på lakanet, kudden... Rasmus gråter och upprepar "näsan" och sträcker upp två blodiga händer mot mig. Det är då det sker. Jag som är livrädd för blod och ligger på golvet svimfärdig om jag råkat skurit mig själv i fingret tex, slår helt om, kopplar bort och baddar hans asikte med våtservetter, mycket noga med att gömma bort dem då jag lägger undan dem så att han inte ska se. Torkar av sänggaveln och säger med min mest positiva röst "vill Rasmus bada!?" Han ÄLSKAR att bada så svaret var givet "jaaaa!!" "Badaaaa" Lyfte upp honom ur sängen och höll honom mot brsötet, backandes ut ur rummet så han inte skulle se blodet i sängen. In i badrummet och sköjde av honom och sedan satte jag igång själv badet. 

 

Rusade in på hans rum och slet bort sängkläderna och in med dem i tvättmaskinen, fortfrande lika noga med att inte visa det klarröda blodet på de vita lakanet. Satte igång tvättmaskinen och satte mig sedan på golvet framför badkaret och busade med Rasmus. 

 

Scary morning vill jag lova, men nu har jag hämtat mig och Rasmus har slutat blöda från näsan och sitter och mumsar yoghurt och special K allbran. Ändå fascinerad av hur alla rädslor försvinner då det gäller ens barn. 

Igår gav jag mig på Rasmus rum. Göra om, rensa ut sådant han inte leker med/har blivit för stor för. Placerade Truls på pusselmattan och där satt han så snällt medans jag fejade på i rummet ♥

 

Eftersom Daniel aldrig köper kläder till sig själv så får jag rycka in. Klagar verkligen inte, det är jätteroligt att styla sin man! Hoppas bara att han kommer tycka om dessa plagg lika mycket som jag gör! Vad tycker ni? Alla plagg är beställda hos Jack&Jones

 

 

Idag kommer umeå vara fullt med glada, fulla, höga-på-livet studenter. Jag var själv där, för 5år sedan. Känns märkligt hur fort åren efter gymnasiet har gått, trots allt. Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag igår, när jag skulle utfodra hästarnas lunch, fick en mindre chock då det helt plötsligt blev världens rave från ingenstans. Hög musik, folk som skrek och skrattade och jag fattade ingenting där jag stod med famnen full av hinkar med hästmat. Men så såg jag dem, rakt över på andra hästgården stod det ett flak, fullt med studenter och en riktig boombox med bra tryck i. Plötsligt kände jag mig väldigt gammal. Där stod ungdomarna och tjoade och tjimmade och själv skulle jag, efter att ha gett hästarna mat, åka och hämta min äldsta son på dagis. 24år och tvåbarnsmamma, för fem år sedan student... Men med facit i hand så är jag hellre där jag är nu i livet, än där jag var för 5år sedan. 

 

 

 

 

 

 

-Lina

Längtar redan till kvällen. Det blir inte alltför ofta man får dra ut med hästen MED sällskap i vagnen. Annars sitter jag och pratar med tellan, det funkar det också, but still. Att prata med en mänsklig vän gör att man känner sig liite mer "normal" och till helgen ska jag få gå ut med Julia och äta. Fira att hon har pluggat klart och har sommarlov! Det var längesedan jag fick "andas" såhär mycket på en och samma vecka! 

Igår satt Rasmus och bläddrade i en av mina böcker "tidlöst" och när han fick upp bilden på en kvinna som håller ett barn i handen och går längs en strand så pekar han på bilden och säger "mammuuusss" (mammuuuss=Rasmus) "mammaa"