Tankar
Nu sitter jag här igen. Ensam med tankarna. Barnen sover. Även om rutinerna börjar falla på plats och barnen mår bra, så går tankarna nonstop. Det som gör mest ont i mig, är att de förmodligen inte kommer minnas tiden vi faktiskt hade tillsammans. Även om jag vet att beslutet att gå var rätt, så gör det inte mindre ont för det. Vi har båda gått vidare med våra liv och jag är tacksam för att vi kan umgås ibland, för barnens skull. Men jag kan inte låta bli att undra, om det någonsin kommer sluta göra ont?
"Letting go is hard,
but sometimes holding on is harder..
