attvaramamma

Den pågår fortfarande. Den ständiga kampen, med mig själv, mot mig själv. Vilken rond jag går nu har jag tappat räkningen på, för längesedan. Ni som känner mig vet hur jag hatar att tappa kontrollen över situationer. Jag är en sån människa som behöver känna att jag har någon form av kontroll, främst över mig själv, i nya situationer. Exempel på situationer som verkligen skrämt mig: Min första sons födelse, som slutade i akut kejsarsnitt. Separationen från barnens pappa. Känslan av att helt tappa kontrollen. 

 

Jag är fortfarande obalanserad i frågan om vem jag själv är, och vem jag vill vara. Men jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv på denna resa, både bra och dåligt. Jag har lärt mig mycket om andra också, även där, både bra och dåligt. Vissa har överraskat med riktiga käftsmällar medans andra funnits där hela vägen, om än på håll, men oj vad det har betytt/betyder mycket för en vilsen själ. 

 

Det har varit väldigt stormigt ett tag men nu börjar det lugna sig. Jag börjar lugna mig och har tagit några avgörande beslut. Härifrån kan det bara gå framåt. Jag har en jävla vilja och det är till viss del den som tagit mig såhär långt. Jag har spillt så många tårar över det som "kunde" ha varit, men det är slut med det nu. Fokus och glädje på vad framtiden har att ge är vad som ska prägla mitt 2016.