attvaramamma

Vissa kvällar är tyngre än andra. När ensamheten kryper sig på efter att barnen är nattade och sover som små änglar i sina sängar. När kvällens sysslor är gjorda och disken står på tork. Leksakerna är undanplockade och ordningen återställd. I morgon är en ny dag, med nya möjligheter, javisst är det så, men ikväll gör det ont. Jag saknar någon som frågar mig hur dagen varit, någon som håller om mig när jag behöver det, någon som kan gå sista rundan med hunden då jag är alldeles slut...

 

Men någonstans hittar man styrkan till allt det där och lite till. Vars får jag styrkan ifrån?

Svaret är enkelt...