attvaramamma

 

Man tycker man är smart som mutar barnen med varsin calippo, för att få fixa stallet utan två ungar som springer runt benen eller ska mata hästarna och man känner att man hade behövt åtta armar och tolv par ögon, för att hinna med allt. Jo, det gick dom i alla fall med på, så snällt stannade dom i bilen med rutorna nervevade medans jag donade i stallet (vi pratar 5-10min inte en timme eller så) Kör hem och tycker att det var en himla bra idé, såhär snälla har det nog aldrig varit!...Tills jag öppnar bildörren där min lillastora sitter och ser att han har kladdat calippo i hela bilstolen och lite till.

 

Plockar ut matkassarna och ungarna ur bilen. På vägen mot lägenheten passerar vi en bil som har en båt på släp och jag hinner inte säga något för allt går så snabbt. Jag ser hur Truls ögon blir stora som tefat och handen som håller i glassen faller slapp ner längs sidan, när han ser båten. Calippon landar på marken och hans ögon blir ännu större när han ser på mig, sedan på glassen och så på mig igen. Rasmus springer iväg åt ett annat håll. Tårarna börar spruta på Truls och jag försöker samla ihop barn och matkassar samtidigt som jag känner att jag helst skulle vilja lägga mig ned och självdö en stund. 

 

Vi kommer in, jag styr upp maten (Ja, oansvarig mamma som ger barnen isglass föe maten, de kommer säkert få men av detta och inte utvecklas normalt i framtiden) ungarna deklarerar krig mot mig och varandra. Hunden är kissnödig och jag kan inte ens minnas när jag själv fick gå tå toaletten senast. Gör ett försök att parkera kidzen framför en film under tiden jag gör klart maten men möts av detta när jag ska be dem komma och sätta sig. 

 

Resten av kvällen fortsatte i samma anda. Jag älskar mina barn, men vissa dagar lite mer, när de sover!