attvaramamma

Jag tror jag gråter varje måndag. Hur mycket mina barn än kan driva mig till vansinne så älskar jag dem av hela mitt hjärta. Och mitt hjärta brister varje gång jag ska lämna dem ifrån mig och det är "pappavecka". Inte för att de på något vis har det dåligt hos sin pappa, utan för att jag inte träffar dem dagligen, som förut var en självklarhet. På dagis är man så glad och kramar hejdå och säger att "då kommer pappa och hämtar sen! Ha så kul idag!" Men så fort man slår igen bildörren på parkeringen så kommer tårarna. 

 

Det är därför jag försöker hålla måndagar fullspäckade, så jag slipper tänka/känna. Idag har jag motionerat hästen i milslingan, hunden har fått springa lös med en ny kompis och sedan har jag själv varit på gymet. I morgon blir det långpromenad om vädret tillåter, veterinären med diesel för att kolla upp utslag och sedan stallet på kvällen. Däremellan hade det varit bra om jag fick lite städning/plugg gjort. 

 

Just nu sitter jag bara i soffan och printar ner vad som rör sig i huvudet. Hunden ska ut på en sista runda sen funderar jag på om jag ska slå igång en film på netflix. Kanske något för att rensa tårkanalerna ytterligare. Just nu behövs det inte mycket alls kan jag lova.