Status
Status: Har idag gjort min tredje praktik-dag på strokecenter i Umeå. Det är otroligt spännande, givande och roligt. Jag hoppas att jag alltid kommer få behålla känslan jag hade, när jag drog på mig min uniform för första gången. Den där första praktikdagen, nere i ett av omklädningsrummen i sjukhusets många källargångar. Känslan av att vara på precis rätt plats. Känslan av att höra hemma. Känslan av att det är det här jag är ämnad för.
Det är intensvivt men jätteroligt. Har fått ett varmt välkomnande av hela personalgruppen och känner mig nästan som "en i gänget" redan.
Jag är nog och kommer att vara rätt isolerad en tid framöver pga studier och livet i allmänhet, som det ser ut just nu. För att försöka ge er en lite tydligare överblick...
Barnvecka:
Jag går upp 05.15, fixar mig själv
05.30 upp med barnen, slå på bompa, rasta hunden
05.45 påbörja bråket om ytterkläder
06.00 avfärd mot dagis
06.15 lämna på dagis
06.30 sjukhuset (praktiken)
06.45 dagen på praktiken börjar
15.30 slutar för dagen och åker mot dagis
16.00 på dagis och hämtar upp barnen
16.20 hemma. In med barn, rasta hund
17.00 middag
17.30-19.00 bolibompa (jag diskar och startar en tvätt)
19.00 tandborstning och godnatt för pojkarna
19.15-21.00 Fixa disken, tvätten, rasta hunden, plugga inför kommande tentor, fixa matlåda för kommande dag, lägga fram kläder till barnen, duscha...mm
Ja, ni ser ju på ett ungefär. Kanske inte så konstigt att man är trött mot kvällen? Nog för att jag har energi, men just nu räcker den till detta och att ta hand om barnen, mig själv, de fyrbenta och hemmet. Tack och lov har jag en fantastisk familj som ställer upp. Får hjälp med rastning av hunden dagtid och hjälp med barnen när det krockar tidsmässigt ibland, så det är det som håller mig flytande, stödet från min familj (och mina vänner, men ni räknas som familj ♥)
...Såå om jag är en aning osocial, så är detta anledningen! Men jag har målet i sikte. Efter denna praktik som pågår vecka 10-14 så startar jag sedan upp min sista kurs, specialpedagogik 2, 200p. Får väl hoppas att jag har något socialt umgänge kvar efter detta! Jag tror livspusslet kommer bli lättare när man har ett jobb och inte ska kombinera studier, prov och praktiker med femhunrdasjuttioelva andra saker. Men jag ska ta mig igenom, även detta!
