attvaramamma

Ikväll är en såndär kväll som man önskar att man inte hade behövt göra allting själv. Bara tanken på att någon skulle erbjuda sig att hänga tvätten och be mig sitta ned eftersom det syns på mig att jag är trött efter en lång dag, får mig nästan gråtfärdig.

 

Men så tänker jag på vart jag varit och hur långt jag kommit och ler lite för mig själv...Att ha kommit till insikten om att man förut var för trasig för att träffa någon och nu istället är för "självständig" är väl både på gott och ont. Fram tills dagen då jag träffar min jämnlike kommer jag köra mitt race.