attvaramamma

Det är ofta vid stunderna på kvällen då tandborstning infaller som alla frågor och funderingar verkar ploppa upp hos mina barn. Som sist de var hos mig och jag skulle borsta tänderna på min yngsta  (Truls) jag satte honom i mitt knä, kramade om honom och pussade honom på pannan, sa hur mycket jag tyckte om honom och sedan borstade vi tänderna. 

 

Mitt i allt så avbryter han mig och säger att pappa också brukar pussa honom på pannan.  Jaha? (Svarar jag frågande) och säger att det är för att pappa också tycker om honom. "Men det går inte, för två pojkar kan inte pussas!" Där och då brast mitt hjärta lite, samtidigt som jag förklarade för honom att två pojkar visst kan pussas och det är inget fel med det. Kärlek kan se ut på alla möjliga olika sätt och det finns inget rätt eller fel. 

 

Så tråkigt att det redan ska börja präntas in i en 4årig liten pojke att människor ska vara smala och två av samma kön kan inte pussas. Jag frågade honom varför, eller om det spelade roll om man är liten eller stor? Men det hade han inget svar på. För att det spelar ingen som helst roll! Människor kommer i olika storlekar, färger och former och kärleken följer inga regler om vem man får älska.  Och det är så jag vill att mina barn ska växa upp, med acceptans och ödmjukhet inför andra. De ska inte tillhöra dem i mängden som dömer. De ska vara fria att vandra sin egen väg. Det är mitt mål som deras mamma!

 

När man är ensamstående och kämpar med arbete och barnuppfostran och folk undrar hur man fixar det så är svaret planering. Ibland kraschar allt och ibland flyter det på oväntat bra, det blir någon sorts balans i slutändan. Jag brukar försöka unna mig själv något ibland, för att orka lite till. Den här gången blev det färska snittblommor och en big ass box med smoothie!