Hur hinner du med allt?
Frågan jag allt som oftast får är "hur hinner du med allt?" Svaret på den frågan är, att det gör jag inte, egentligen. Barnen kommer ALLTID i första hand, sedan kommer djuren och allt annat ansvar så som arbete, hem, tvätt,städ, handlingar osv osv. Sist kommer jag själv.
Det som många inte förstår är att näst efter barnen, så är djuren mitt liv. Trots att jag haft djur ända sedan jag själv var liten och fick min första egna kanin då jag var ca 10år (vilket säger en hel del om mina föräldrar eftersom min pappa är pälsallergiker) så har jag varit tvungen att försvara mitt djurintresse nästan jämt. Jag förstår att det kan vara svårt för någon som hellre vill åka ut och resa, eller som inte har samma brinnande kärlek för djur, att förstå mig och mina val. Men jag är trött på att hela tiden behöva försvara det. Det har nästan tagit fram till idag, för min egen familj att förstå vad djuren betyder för mig. Även om de alltid har stöttat mig så har det tagit fram tills nu, för dem att förstå. Men forrtfarande måste jag stundvis försvara mina val kring mina åtaganden för andra.
Med planering är allting möjligt, men det är klart tröttsamt stundvis. Jag har fantastiska människor runt mig och mycket hjälp av de andra i stallet tex, vilket gör det möjligt för mig att kunna ha kvar min älskade häst. I år firar vi 10 år tillsammans! ❤
Det är inte lätt att vara ensamstående och bolla allting mellan himmel och jord. Försöka vara en bra förebild för sina barn, få dem att förstå vikten av arbete och uppfostra dem till självständiga och starka individer. Samtidigt som man ska hantera trots, sköta sina jobb (jag har för tillfället 3st, igen) och ta hand om alla sina djur. Men det går. Saken är bara den att det är mamman som kommer sist. Det är så jag hinner med allt. Genom att sätta mig själv i sista rummet. Men jag jag hoppas och vet, att det kommer vara värt det i slutänden för jag får ju göra det jag älskar mest, även om känslan av att behöva en livboj ibland, är mer påtaglig vissa dagar.
