Mombie
Det är redan mars och det känns som man knappt hunnit blinka! 2017 har hittills levererat mängder med jobb, nya möten med människor inom yrket, eldsjälar och någon kaffedejt.
I morse klev jag av min livs intensivaste arbetsperiod hittills. 14 dagar i rad och 18 arbetade pass. Personlig assistent kombinerat med undersköterska på sjukhuset. Det är dags att dra lite i handbromsen. När man måste skriva ned varenda tanke för att inte glömma sådant som måste göras, man knappt hinner med djuren på det sätt man vill och ska ha ork att vara en bra mamma. Sig själv är det bara att glömma. Men jag har otroliga stöttepelare, både i form av vänner och familj. Tro inte att varken barn eller djur blir lidande, det skulle jag ALDRIG tillåta. Jag vill skicka ett stort tack till dem som hjälpt mig lite extra under denna intensiva period, ni vet vilka ni är. Jag hoppas också ni vet hur enormt tacksam jag är över att ha er i mitt liv!
Nu gick tvättmaskinen klart så jag ska springa och hänga tvätten innan jag drar över lägenheten med dammsugaren ett varv, för att sedan rasta hunden, för att sedan åka och handla mat innan jag hämtar barnen hos mina föräldrar.... Handbromsen? Såhär är det att vara ensamstående. Finns ingen glamour i det. Men har jag tur hinner jag kanske även med en snabbdusch och raka benen. Det hade varit lyxigt! ✌️
