Bakslag
Idag har jag en dag med bakslag. Ett behov av att linda in hela min själ i bomull. Jag försöker vara snäll mot mig själv, lyssna på kroppen. Men alla "måsten" och "borde" ligger och gnager i mig. Grät på jobbet i samtal med chefen. Energin tog slut. När även chefen säger att det syns på en att det är en jobbig dag, så brister det. Den där fasaden man trodde man lyckats upprätthålla raseras.
Jag försöker sänka kraven på mig själv, men det är svårt. Speciellt för mig som är väldigt kontrollstyrd, tycker om att planera, skriva listor och veta vad som kommer hända. Pga ångest tycker jag inte om att inte veta, jag tycker inte om att känna att jag inte har kontroll. Så nu, när varje dag är olik, inga rutiner riktigt fungerar (när barnen är här fungerar det någorlunda och de är fantastiska med så stora hjärtan i sina små kroppar ❤️) Men nu, när det blir Pappa vecka igen och jag blir ensam så hamnar fokuset på mig själv igen. Det som jag kunnat lägga på mina barn under min vecka, trycka undan hur jag mår/känner kommer som en svallvåg och sköljer över mig.
Jag förväntar mig inte att det ska vara enkelt. Eller att vägen tillbaka ska vara rak. Men ändå, sätter jag krav på mig själv. För jag vill tillbaka. Varför ska det vara så jäkla svårt? Gjorde mina 2h idag. Får vara nöjd med det. Linda in själen i bomull resten av dagen och låta tårarna gråtas när det behövs. I morgon är en ny dag men idag är jag stark/skör.
