attvaramamma

Sedan jag hamnade i den akuta fasen av min utbrändhet så har jag också märkt att jag blivit skygg för det sociala. Jag drar mig gärna undan och undviker platser med mycket folk, som tex arbetsplatsens personalrum vissa tider. Trots att det enbart är människor jag tycker om, så är det något i mig som skyggar undan.

 

Med tanke på världen vi lever i just nu, är det inte enbart dåligt. Då vi uppmanas hålla oss hemma och inte umgås i större grupper, för att få bukt på smittspridningen. Jag försöker uppskatta och värdesätta det. Ibland är det väldigt svårt, eftersom tankar och känslor ofrivilligt sköljer över en. Den akuta fasen har börjat ebba ut, men jag är rädd att efterdyningarna kommer påverka mig länge till. 

 

Jag ger inte upp.