Vägen tillbaka
Nu var det ett tag sedan jag skrev. I nuläget jobbar jag 50% och det går ändå okej. Men jag är väldigt försiktig med hur jag fördelar min energi! De senaste två veckorna har varit väldigt påfrestande, men i positiv mening. Två arbetsintervjuer på kort tid som tog allt jag hade energimässigt och lite till.
Men ack så värt det blev det i slutändan ändå, då jag blev erbjuden drömjobbet på akuten! Igår tackade jag ja till en heltidstjänst på akuten. Idag sitter jag och nyper mig i armen för att försöka förstå att det faktiskt händer. Det är ingen dröm.
Jag tror på att lägga korten på bordet. Jag berättade därför om min utmattning på båda intervjuer. Den ena intervjun var dock ett vikariat på 2år men eftersom jag senare fick veta att jag bara fick tjänstledigt i 6 månader tvingades jag ringa och dra tillbaka min ansökan för den tjänsten. Jag kan inte säga upp en fast tjänst för ett vikariat utan säkerhet då det löper ut. Men så ringde de från akuten. De ville ha mig, trots bakgrund med utmattningssyndrom. De såg något i mig. De såg glöden, de såg hur mycket jag vill. Hur mycket jag är beredd att kämpa.
Jag är så tacksam. Ortopeden har lärt mig otroligt mycket. Jag har haft förmånen att jobba med fantastiska människor och kommer sakna många när jag går vidare. Men jag blickar framåt med glädje och ser tillbaka med tacksamhet. Jag är inte fri från utmattningen ännu, men jag är en bra bit på väg.
Denna fantastiska bukett kom ett blombud med idag! Och ett kort som fick mig att både skratta, gråta och bli oerhört rörd av.
Jag är så tacksam för mycket här i livet, men lite extra för personen som skickade dessa! För att hon alltid trott på mig, peppat mig, stöttat mig, funnits där för mig. Du vet vem du är och jag älskar dig av hela mitt hjärta! Tack för att jag får ha dig i mitt liv! Finns ingen som är så driven och godhjärtad som du 💕