attvaramamma

Hur kan en vecka flyga förbi så fort? Det är redan torsdag och jag fattar inte vart dagarna tog vägen?... skolan har börjat igen så nu är det allvar. Hade nästan glömt hur man gjorde.  Läser nu specialpedagogik 1 och demenskursen parallellt med varandra.  Första gången jag läser två kurser samtidigt så det är lite ovant. 

 

 

Pojkarna känns som att dom växer massor den veckan de är hos sin pappa!? Men bästa känslan är nog ändå när de kommer rusandes på dagis innergård och tjuter "maaaaammaaaa jag visste att du skulle komma!!" Att få omfamna dem som om man aldrig skulle släppa taget varannan måndag är det bästa som finns, men att behöva lämna dem de andra gångerna och veta att det är en vecka till nästa gång man får rå om dem.  Det går Inte att förklara. Hjärtat går sönder. 

 

Men däremellan är det mycket glädje också såklart! Som ikväll då vi satt och åt middag och rasmus frågade om lillebror kom från pappas mage, eftersom han själv kom från mammas mage. Jag förklarade att Truls också kom från mammas mage och att det bara är mammor (flickor) som kan ha en bebis i magen.  Då frågade han istället hur han kom in i magen och sedan gjorde han väldigt stora ögon direkt efter han ställt frågan  (jag slapp tack och lov försöka komma på ett bra svar på den frågan ) och utbrister "ÅT DU UPP MIG!?!" Jag skrattade så jag grät #pedagogisksomfan