kontraster
Dagen började på bästa sätt, då jag fick umgås med min bästa vän och andra hälft som äntligen flyttat tillbaka till Umeå efter 2 år i Jokkmokk! Så otroligt mycket kärlek.
När jag kommer körandes i min Volvo v70 med värdelösa högtalare, dunkandes musik och rutorna nervevade. Med vinden i håret och en puls på 220. känslan hos en nykär tonåring, parkerar jag bilen och så ser jag henne komma ut genom dörren, i backspegeln. Vi kramar om varandra och plötsligt känns allting annat så avlägset. Min bästa vän är här igen, och jag är hel! Den här gången är förutsättningarna annorlunda, men hon har alltid funnits där för mig. Genom allt.
Kvällen har spenderats en stund i röbäck, hos barnen och D. Krafterna tog Slut totalt. Det går Inte ens att beskriva hur det känns att kliva in i sitt gamla hem, hemmet som vi byggde upp tillsammans. Hemmet där med så mycket minnen och känslor. Bra som dåliga. Hemmet man trodde man skulle leva i tillsammans. Men saker blir inte alltid som man tänkt sig och det är jobbigt. Det är jobbigt att känna sig som en främling i det som man en gång delade. Ibland blir det bara övermäktigt.
Ikväll var en sådan gång.
Fick träffa en annan otroligt fin människa nu på kvällskvisten en stund och ventilera litet och stort.Jag är så tacksam för de vänner jag har i mitt liv. Dagen har varit en känslomässig bergochdalbana och nu är jag helt Slut... I morgon är en ny dag.