attvaramamma

 

 

Den 23 september på kvällen lossnade "slemproppen" och jag började nästan hoppas på en förtidig förlossning, men så blev inte fallet. Jag väntade och hoppades så innerligt att något mer skulle hända snart. Med första barnet så gick slemproppen och strax därefter vattnet. Men inte denna gången inte. Jag fick ge mig till tåls. Beräknat BF var den 22oktober så än fanns det tid kvar. Den 23 oktober gick vattnet runt 02.00 på natten och jag gick yrvaken upp och fattade inte vad som hänt, hade jag kissat på mig!? Gick på toaletten, kom tillbaks till sovrummet och väckte Daniel "Jag tror att vattnet gick i sängen.." varpå han svarar "Men hämta handdukar" halft i sömnen. När jag väl fick liv i min man och han fattade vad det gällde så blev det fart. Min mamma kom över och passade Rasmus som låg och sov och vi åkte in till förlossningen och gjorde en CTG kurva och tog lite prover för att se att bebis fortfarande hade det bra därinne. Allt såg fint ut och vi blev hemskickade igen med uppmaning om atr återkomma samma kväll om inget mer hänt.

 

kl 20.00 åkte vi in en andra gång samma dygn för att göra CTG kurva och känna på livmodertappen. Fortfarande inga värkar. Denna gång åkte vi hem med ett löfte om igångsättning på grund av vattenavgång, om inget väkarbete startat upp under natten. Det blev en lång natt men utan riktiga värkar, så följande morgon, den 24oktober ringde vi in till förlossningen 07.00 och fick besked att vi var välkomna in så fort vi ätit en ordentlig frukost. Jag lyckades få i mig två rostade mackor och lite juice innan vi åkte vilket kändes bra då jag alltid varit dålig på att äta på morgonen.

 

 

8.30 blev jag igångsatt med hjälp av en "ballong" de för in en slang med en "slapp" ballong som de sedan sprutar in vätska i och fyller ut och sedan kom de in en gång i timmen och drog i snöret. När ballongen trillar ut när man drar så har livmodertappen utplånats och man är då öppen ca 4cm. Ballongen åkte ut runt 10.30 och sedan kopplades värkstimulerande dropp på. Jag fick lite lunch i magen och någon timme senare drog det igång. Värkar som får en att vilja lägga sig ned och dö. Jag testade lustgasen och det är nog bland det bästa/läskigaste jag gjort. Allting runtom mig försvann, alla ljud, alla människor. Det bara susade i öronen och jag minns att jag tänkte tanken "det är såhär det känns att dö" man liksom går mot ljuset i slutet av tunneln. Men så kom nästa värk och jag var tillbaka igen. Kräktes en del a smärtan och va helt okontaktbar pga lustgasen. Men jag kämpade vidare med att andas och fokusera på att ta mig igenom värkattackerna som blev allt tätare och kraftigare i styrka.

 

 

Till slut bad jag om ryggmärgsbedövning, vet inte hur långt in i förlossningen det var...Jag fick den och då slutade jag kräkas av smärtan i alla fall men jag kunde inte ta mig upp ur sängen pga värkarna så de fick "tappa" mig på urin där i sängen. När värkarna fortsatte kraftiga av sig själv kopplade man ur droppet. Jag somnade till och från mellan värkarna och när jag vaknade till lite hade värkarna avtagit igen så då ville de koppla på droppet igen för att få fart på det hela. Och fart blev det kan jag lova! ca 20 min efter att de kopplat in droppet igen och värkarna slagit till med full kraft så känner jag världens tryck där bak. Jag trodde jag höll på att bajsa på mig, det kändes verkligen så först, tills det började trycka i hela underlivet och alltihop kändes som om det skulle sprängas. Jag skrek åt Daniel att jag höll på att skita ner mig och att han skulle ringa på klockan och sedan är allting lite luddigt för min del. Jag utstötte djuriska läten som jag knappt fattade kom från mig. Och 3 krystvärkar senare var huvudet ute! Det vart en himla fart på rummet, mina trosor klipptes och någon ropade att de inte hade hunnit duka fram, det är allt jag minns mellan dimman av smärta, mina djuriska läten och paniken över att inte höra barnet skrika när de sa att huvuet var ute.

 

 

Jag blev livrädd och ropade hela tiden till Daniel som stod vid min huvudända "Varför skriker han inte!?! jag hör inte barnet!" Daniel försökte lugna mig med att hela barnet måste ut först men jag lyssnade knappt innan nästa krystvärk kom och med den kom också resten av kroppen. Jag hade fött barn ståendes på knä och allting hade gått på mindre än 5 minuter totalt från första krystvärken. Där kan vi prata om en rekordförlossning och jag var bara öppen 5cm av 10. Så ni kan tänka er själva, jag sprack rätt ordentligt men jag hade fött en frisk pojke på 3545gram och 51cm lång. Jag fick lägga mig på rygg innan moderkakan skulle ut och så fick jag min son på bröstet. Han var helt ljuvlig!

 

 

 

 "livets träd"

 

 Truls föddes 2012-10-24 51cm lång och vägde 3545gram.