attvaramamma

Idag har det varit en Sån dag, med stort S. Barnen vaknade 05 och bestämde sig för att det var en lämplig tidpunkt att starta världskrig. Och natten kan ju tilläggas att jag spenderade halva tiden vaken stundvis med att trösta liten som drömde mardrömmar och stundvis försökte hitta en lämplig sovställning då han skulle ligga i min säng. Att dela säng med ett barn som snarkar och ligger spretande som en sjöstjärna är inte så lätt.

 

Men åter till morgonen. 05.00 var de uppe. 05.30 kommer äldsta utspringande från rummet med sprutande näsblod (underskatta aldrig kraften i en förbannad lillebror) det var ju bara vackert för mig att kliva upp då. Försökte få dem att se film en stund så jag kunde få ligga och slumra lite på soffan, men det insåg jag rätt fort att det var bara att glömma. 07.30 dukades det fram mjölk och flingor på grabbarnas begäran. 07.31 hade äldsta lyckats spilla 50% av frukosten på golvet. Var ju bara att städa (igen) 08.30 hade jag fått nog av skrik och bråk och skickade ut dem en stund på gården så att jag skulle få vakna till lite själv och komma ikapp med dagen. 

 

Vi lyckades mirakulöst nog ta oss iväg och handla utan större incidenter och pojkarna skötte sig bra i affären. Men så fort vi kom ut till bilen var det fight igen. Så idag har jag haft 30min ok tid med grabbarna, inne på Ica maxi. Resten av tiden har bestått av konflikthantering, hot om indraget lördagsgodis och cyklande då de inte skött sig och höjda röster. Men så är livet ibland, det är bara att bita ihop, ta sig igenom. Men så scrollar man igenom sitt Instagramflöde och ser "alla andras" perfekta Kodak moments med barn som badar, pysslar eller plockar blommor eftersom det är "sommar" och tydligen sådant man förväntas göra. Jag tycker det är lite befriande att få ösa ur sig om att det inte alltid är perfekt. Att man vissa dagar känner de gråa håren krypa ut i förtid, det är mänskligt! Så snälla, sluta skönmåla livet med barn. För i ärlighetens namn så är det inte så enkelt och perfekt alla gånger. Våga visa det operfekta också, det är det som gör oss mänskliga!